I kvarteret där jag växte upp bodde en fullegubbe som hette Jakob. En fullegubbe var en man som blivit så besegrad av alkoholen att han slagits ut av sitt missbruk.
Jakob var snäll och såg alltid ledsen ut. Han störde ingen och de flesta vuxna pratade väl om honom, till skillnad mot andra fullegubbar, som var mindre populära eftersom de kunde uppträda störande och ibland även hotfullt. En gång hade Jakob blivit påkörd av en bil när han vinglade ut i Gärdhemsvägen, som på den tiden var en del av Riksväg 45, och alltså Trollhättans genomfartsled. Den nyheten gjorde mig ledsen, för jag tyckte om Jakob. Jag tror att Jakob tyckte om mig också.
En dag när Jakob varit nere ”i stan”, som vi sa, där Torget, Systembolaget och Kanalen låg, och där de så kallade fullegubbarna satt och drack, mötte jag honom när han kom gående med sina långsamma släpiga steg. Då stannade han mig och tittade på mig med sorgsna ögon.
”Du är en fin pojk du, Rune, men jag bara sölar och super. Bli inte som jag.”
Sedan gick han vidare i sitt elände och mot sin undergång. Jag gick också vidare, men åt andra hållet.
För några år sedan berättade jag om Jakob för en bekant, och om att de ord han sa till mig den där dagen i mitten av 1960-talet har betytt mycket för mig. Min bekant funderade ett par sekunder och så sa han att ingen människa är totalt värdelös eftersom man alltid kan göra nytta som ett avskräckande exempel. Jag förstod vad han menade, men ändå inte. Skulle Jakob ha varit värdelös? Våran Jakob? Nej, inte han. Och inte var han ett avskräckande exempel heller. Jakob var ett positivt exempel på hur jag skulle leva mitt liv, i kontrast till hans liv som kunnat bli så mycket bättre ifall han aldrig öppnat en brännvinsflaska.
Jag hörde en gång ett resonemang om änglar. Är de bevingade vita väsen som flyger omkring i Himmelriket och gör lite jobb åt Gud? Eller kan en vanlig människa utföra viktiga uppdrag åt Gud här på jorden utan att de själva vet om det, och därmed vara en ängel? Om jag måste välja något av dessa två teologiska alternativ att tro på så väljer jag det senare. Och då kanske Jakob var en ängel.
Jag var 54 år gammal första gången jag köpte något på Systembolaget. Så synd att Jakob aldrig fick veta det. Eller fick han?