Vi sprang Örnmarschen
Niclas Löfgren, gu 84 – 85, ringde mig.
”Hej Rune. Jag fyller år den 6:e juni och tänkte fira det med att springa Örnmarschen. Vill du hänga med.”
”Ja tack!”
Det behövdes ingen som helst betänketid för att svara på erbjudandet. När vi avslutat samtalet undrade jag bara varför jag inte kommit på en så bra idé själv, jag som varit en långdistanslöpare med fäbless för extrema uthållighetsutmaningar i snart sagt hela mitt liv.
Där kraftledningen korsar grusvägen strax väster om Karamossen sa vi hej då till Niclas fru Mariette, tre döttrar och hunden Kali. En massa minnen från min egen Örnmarsch 1976 kom upp för min inre syn när vi klev fram över ljungen i kraftledningsgatan. Då, för snart 38 år sedan, gick Kapten Lantz först och Jonsén, Lindell, Länta, Malkki och vi andra följde efter med ryggsäckar och AK4.
”Visst fanns det en stig här förr i tiden, sa jag.”
”Det kanske fanns en när många gick Örnmarschen, men numera är det så få som går den att växtligheten tar över, sa Niclas.”
400 kilovolt elektrisk motorväg mellan ställverken i Vretstorp och Stenkullen ovanför våra huvuden, men inte ens en liten stig nere på marken. Kraft från kärnreaktorer i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn blandas med energin från älvar och otaliga vindsnurror. Vi sprang förresten förbi ett av dessa vindkraftverk som var under uppförande. En specialtransport höll på att leverera en gigantisk propellervinge. Jag frågade den danske chauffören hur lång vingen var.
”Den är fyrtini meter, sa han med en distinkt dansk brytning och jag tackade för att han inte angav siffrorna på sitt modersmål.”
Vi fortsatte att resonera om kraftledningen. Jag konstaterade att den har en slags ikon-status bland alla som gått Örnmarschen. Niclas förklarade att det sannolikt beror på att vi går den i dagsljus, medan det inte blir så många minnesvärda synintryck av de mil vi går på grusvägarna i mörker. Det lät rimligt.
Tack vare att Niclas familj mötte upp och gav service på några ställen där kraftledningen korsar farbara vägar behövde vi inte bära med oss mat och vatten. Men så hände det där oförutsedda som man egentligen alltid borde ta med i beräkningarna. En huggorm låg på en sten och solade sig. Hunden Kali blev intresserad och ormen blev rädd. Bettet tog i munnen och Kali fick köras till veterinären. Niclas och jag fick klara oss själva.
Nordväst om Unden tog vi farväl av kraftledningen och svängde söder ut på stigar och grusvägar. Solen sken, det var 25 grader varmt och jag började bli allt mer urlakad. Jag hade vita avlagringar av intorkad salt lite var stans. När vi sprang in på en tomt där några kvinnor satt och drack kaffe mitt i sommaridyllen såg jag chansen att få ersatt lite av de förlorade elektrolyterna. Damerna stördes tydligen inte av att två medelålders män kom på oväntat besök. En karaff saft och ett saltkar hämtades inifrån huset till vår förplägnad.
Medan vi löpte genom Tiveden pågick firandet av att det var 70 år sedan Dagen D. 68 män som gått Örnmarschen var i Normandie och hoppade ur gamla C47, alltså DC3. Många tankar gick till dessa kämpar som representerade FJS och Sverige med den äran utomlands. Det var då jag fick en idé att göra något liknande med Örnmarschen.
”Tänk dig Niclas, att hyra en Hercules, fylla den med gamla fallskärmsjägare och luftlandsätta på Karamossen. Sedan tar man sig till fots ner till Lägret i Karlsborg. Varje man får en karta och ska själv hitta vägen, men vi har några servicekontroller utefter sträckan. Att hoppa med den nya automatskärmen och landa på en mosse torde knappt ens kräva en upprullning i sågspånet.”
När vi kom till Flugebyn mötte Niclas familj upp igen. Kali såg svullen och dåsig ut efter sitt ormbett och av allt kortison han behandlats med. Det blev ingen orientering och inget skjutande den här gången när vi svängde förbi Perstorp och löpte ner mot DC3:an i Lägret.
Medan jag körde hemåt kunde jag inte släppa tanken på att 3500 svenskar fullföljde löpartävlingar som var längre än maraton förra året och att hoppandet i Normandie blev en succé direkt. Om man slår ihop ultradistanslöpning och fallskärmshoppning kanske det finns en stig under kraftledningen om några år.
