Om Pisastudien mätte kondition

OM PISA-undersökningen mätt kondition

Sverige sjunker som en sten i PISA-undersökningen. Detta sorgliga faktum torde knappast ha undgått någon svensk och det är därför ingen tillfällighet att skolan har blivit en av de stora valfrågorna. Men vad är det PISA undersöker? Så här står det på Skolverkets hemsida:

PISA är en internationell studie som undersöker i vilken grad utbildningssystemet bidrar till att femtonåriga elever är rustade att möta framtiden. Elevernas förmågor undersöks inom tre kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Studien genomförs var tredje år.

Tänk om PISA mätt konditionen också. Den är ju ytterligare en indikation på hur rustade våra 15-åringar är att möta framtiden. Jag har i 18 år varit idrottslärare på högstadiet, alltså för 15-åriga elever, och funderar ibland på hur ett sådant resultat skulle ha sett ut. Förmodligen skulle vi stå oss ganska väl i en internationell jämförelse.

Hopp och lek i all ära, men för en 15-åring är egentligen inte konditionen här och nu det allra viktigaste. Det är relationen till framtida konditionsträning och kunskapen om hur den kan bedrivas som avgör. Men ger vi idrottslärare eleverna de redskapen

”Nu ska vi göra ett coopertest. När jag blåser i visselpipan startar ni och sedan springer ni här på löparbanan allt vad ni orkar. När det gått 12 minuter blåser jag i visselpipan igen och då stannar ni. Sedan skriver jag upp hur långt ni sprungit och så går detta på betyget.”

Jag tvivlar på att en relativt otränad 15-åring längtar till nästa löptur efter en sådan pärs. Det hade hon däremot kanske gjort om idrottsläraren satsat på att undervisa klassen om konsten att motionslöpa. Visserligen blir det lättare att sätta betyg efter ett coopertest än efter en lugn löptur där man håller samman hela klassen, men är verkligen ett maxtest ett bra sätt att rusta eleverna att möta framtiden? Jag tror att det springs för fort på svenska skolor.

Orientering är en utmärkt motionsform och där borde Sverige, med sin allemansrätt, skogar och otaliga orienteringsklubbar kunna toppa PISA-undersökningen. Och bättre kan det bli om bara idrottslärarna förstår vad orientering handlar om. Otaliga gånger har jag sprungit i skogar där någon skola haft en friluftsdag med orientering. Tyvärr har det varit mera regel än undantag att eleverna sprungit i grupper om två eller tre, men att bara en haft en karta. Jag frågade en idrottslärare om de har sådan brist på kartor att inte alla kan få var sin.

”Det skulle dom nog kunna få, men när dom bara har en karta får dom träna problemlösning i grupp.”

”Hur då?””

”Jo, då stannar dom och så tittar alla på kartan och sedan diskuterar dom tillsammans vilken väg som verkar bäst till kontrollen. På så sätt utvecklar dom samarbetsförmågan samtidigt som dom lär sig orientera.”

Jag imponerades inte av den idrottsläraren. I bästa fall tränar sig en i gruppen på att läsa kartan och de andra tränar sig på att promenera i skogen. Och för all del, skogspromenad har ju också sina fördelar, men den som kan läsa en karta kan hitta längre in i skogen – och hem igen utan att gå vilse.

Idrott ska vara roligt, men ibland måste man som idrottslärare så att säga tvinga eleverna till deras framtida lycka och vara beredd på att möta motstånd. En sådan fight fick jag ta när jag skulle undervisa om konsten att valla plastskidor. Jag demonstrerade hur man väljer skidor med rätt spann, lägger på glidvalla och hur man vallar för att få fäste. Denna lektion fick en hel del kritik från elever, deras föräldrar och faktiskt också från en kollega. Gnället gällde att det var tråkigt att lära sig om sådant och att det ändå inte finns någon anledning för folk i Västsverige att lära sig åka längdskidor eftersom det aldrig snöar här. Några föräldrar tyckte att jag bestulit deras barn på en lektion då de inte fick motionerat.

Kondition är något som ständigt behöver nyproduceras. Metoderna man producerar kondition med heter bland annat löpning, orientering och skidåkning. De 15-åringar som fått bra relation till olika konditionsidrotter och har kunskap om hur man tränar dem är rustade att möta framtiden.