Lucia och kvotering

I tider av luciafirande går tankarna ibland till min tid på högstadiet under den tid då vänstervågen svepte som en tsunami.  Åren är alltså de kring decennieskiftet 1960 – 70-tal.  På skolan fanns en tradition att ha ett luciatåg.  Ljusdrottningen och hennes tärnor skulle kunna sjunga och så fanns det en outtalad praxis att de skulle se bra ut. 

Elevrådet var radikalt i tidens anda.  Endast 15 år gammal och redan marxist!  Jo, sådana ungdomar fanns.  En av dessa arga unga ställde sig upp på en morgonsamling och berättade om det stundande luciatåget. 

”Detta med luciatåget får inte bli en köttmarknad.  Vi ska inte bara ha snygga tjejer i tåget.  Vi ska ha med några fula också.”

Varje gång jag hör talas om att man ska kvotera in folk i olika sammanhang, där en etnisk eller gender-dominans finns, ler jag i mjugg.  Ler och tänker på hur man ville kvotera in fula tjejer i luciatåget en gång för snart 40 år sedan.  Tänk att få en plats eller befattning bara för att man är ful, invandrare, kvinna, man, eller något annat som behövs för att tillfredsställa ett behov som mera är politiskt än nödvändigt!