Vad gör vi när skorna inte passar perfekt?  Slänger dem?  Eller tar vi fram kniv, borrmaskin och vinkelslip?

Jag har svårt att få skor att passa.  Det beror på att slemsäckarna kring hälsenan bak på vänstra hälen är mycket känsliga för tryck.  Om skorna klämmer det allra minsta svullnar de upp och då startar en ond cirkel, för i och med att det blir svullet klämmer ju skorna ännu mera.  Antingen får jag springa i alldeles för stora skor, eller så begränsas utbudet till de sällsynta modeller som inte har någon stenhård plastförstärkning bak i hälkappan.  Fast ett ännu bättre alternativ är att fixa skorna så de passar min anatomi.

 Så här gör jag för att skapa utrymme för hälen: Med en vass tunnbladig kniv sprättar jag upp sömmen högst uppe på hälkappan.  Det gäller att vara försiktig och liksom ta trådarna en efter en.  Ingreppet ska vara stort och sömmen sprättas bort halvvägs till snörningen.  Skumgummit som finns där inne sliter jag väck och där inunder ligger den hårda plastförstärkningen, den som ska bort.

Plastförstärkningen lirkar jag loss med en tång.  Det blir lite bryta och vrida innan den lossar från tyget på utsidan.  Vanligtvis brukar lästen lossa från mellansulan där plastförstärkningen drags bort.   

Det är inga problem, ty nästa steg blir att limma ihop det som skurits upp.  Innan limningen skär jag till en träbit så den passar inne i skon.  När kontaktlimmet torkat i de där minuterna man ska vänta, pressas ytorna ihop.  Det är där träbiten kommer in.  Den lägger jag in nere i skon och klämmer åt med en tving.  Det är ju viktigt att just lästen sitter fast i mellansulan.  Limmet får även återställa sömmarna som sprättats upp, men där behövs ingen tving.

Märkvärdigare än så är det inte att modifiera skon så att slemsäckarna slipper tryck.  Förmodligen är det ganska många löpare som har samma problem som jag, d.v.s. ont bak på hälen.  Men den åkomman misstas ofta för en hälseneinflammation och behandlas därefter, utan nämnvärt resultat.  Kuren är inte alltid vila, antiinflammatoriska preparat, eller akupunktur.  Det kan räcka med att lätta på trycket.

   Borrmaskinen är ett roligt redskap att använda på skorna.  Jag supinerar i själva landningsfasen av löpsteget och pronerar i frånskjutet.  Det innebär alltså att sulan slits mera på utsidan än på insidan av hälpartiet, och att den slits mera på insidan än utsidan under framfoten.  En gång fick jag ett par skor med en helt förträffligt bra läst för just mina fötter.  Problemet var bara att skon byggts för en person som sliter skorna tvärt om mot vad jag gör.  Mellansulan var hårdare på insidan av hälpartiet och på utsidan av framfoten, vilket var tvärt emot vad mina fötter behövde.  Om jag springer i sådana skor kommer mellansulan snart att komprimeras på ett sådant sätt att mina fotrörelse i landning och frånskjut överdrivs.  Men sådant kan man rätta till.  Skorna spändes fast i ett skruvstäd och sedan borrade jag flera små hål från sidan in i de hårda partierna på mellansulan för att mjuka upp dem.  Mellansulan blev jämnhård och resultatet blev utmärkt.  Skorna höll sedan i flera hundra mil

 Vinkelslipen är ett annat skokirurgiskt verktyg.  Den använder jag till att ta bort utbuktningar på mellansulan med.  Vissa skomodeller har sådana ”finesser” som absolut inte passar mina behov.  Då ska de bort, ty att släpa med sig en utbuktning på mellansulan i varje löpsteg känns fel rent känslomässigt.  En annan uppgift för vinkelslipen kan vara att fräsa upp spår i yttersulan för att skapa bättre grepp i skogsterräng.  Det har jag gjort på massor med skor genom åren, eftersom det blir många mil på stigarna hemomkring.  En hård och ganska slät yttersula kan bli lite halkig.

Innan man går loss på skorna med borrmaskin och vinkelslip kan det vara idé att kolla upp så det inte finns gaskuddar i mellansulan.  Blir det punktering på dem är hela skon förstörd.  En halsduk över munnen så dammet från mellansulan inte hamnar i lungorna kan också vara bra att ha när man ska slipa.