| Swiss Alpine Marathon |
|
|
|
| Skrivet av Rune Larsson | |
| 2006-09-21 | |
|
Lärdomar från Swiss Alpine Marathon Efter att ha sprungit 15 Swiss Alpine Marathon har jag kanske snappat upp en del om konsten att genomföra det loppet. Mina råd är följande: Lura dig inte att springa för fort ner till Filisur (30 kilometer). Att springa för fort utför är ett misstag som kostar massor med kraft när det börjar gå uppför igen. "Ja men jag är bra på att springa utför. Om man bara slappnar av och låter benen gå av sig själva …. " NEJ! Gå inte på den lätte! Utförslöpningen sliter hårdare på lårmusklerna än vad man kan tro. Förvänta dig att det blir jobbigt att springa uppför! "Va! Vad är detta för ett korkat negativt tänkande! Nej, tänk positivt … !" Du ska förvänta dig att det blir jobbigt att springa uppför, eftersom det verkligen kommer att bli jobbigt. (Accepterar du inte det rekommenderar jag Nacht van Vlaanderen, ett absolut flackt 100-kilometerslopp i Belgien, istället.) Men det blir inte eländigt jobbigt om du disponerat loppet rätt. Att slita sig uppför, höjdmeter efter höjdmeter, kan vara hur roligt som helst, men det är jobbigt. Om du sprungit för fort till Filisur och massor med löpare passerar dig på väg upp till Käschutte går en stor del av nöjet förlorat och då kommer du att uppleva slitet på ett annat sätt än om du springer förbi massor med löpare. Sträckan mellan Käschutte och Scaletta-passet går på smala stigar ovanför trädgränsen (omkring 2.500 meter över havet i en timma eller så). Där kan det bli kyligt om vädret är dåligt. Men bär med dig så lite som möjligt! Om du kan hålla dig löpande behöver du inte mer än en långärmad supertröja om det regnar eller snöar där. Om du måste gå stora delar av den sträckan kan det vara bra att ha en vindjacka också. Men faller ingen nederbörd är det linne och kortbyxor som gäller. Kolla om man kan skicka extrakläder till Bergun! Det har gått att göra på den tiden när jag sprang loppet. Medan jag är inne på detta med utrustning vill jag passa på att varna för de moderna löparskor som har hårdplast under hålfoten. Ge dig för allt i världen inte upp i Alperna med sådant skräp på fötterna! Jag gjorde det på Swiss Alpine för några år sedan och höll på att omkomma flera gånger. Foten slinter när man trampar på en sten med hårdplastförstärkningen och det finns hur många stenar som helst att få under hålfoten. Det blir inget grepp alls och fallrisken är mycket stor. Skor med mjuk yttersula är bäst. När du kommer ner till Durrboden är det 13 kilometer av underbara stigar kvar. Har du krafter kvar där kan du tjäna massor med tid. Stressas inte om någon springer förbi dig! Loppet handlar om ett tålmodigt malande arbete och tröttheten kommer och går och kommer tillbaka och försvinner. Det är inte kört bara för att du blivit trött. Men jag varnar för att dra på sig mjölksyra. Börja gå innan det bränner till i musklerna! Packa inte in en massa mat och vatten dagen innan! Ät dig behagligt mätt, men sluta där! Ät under loppet istället. Det finns energikakor och bananer på varannan kontroll. Varför du inte ska äta spagetti tills pastan står dig upp i halsen? Jo, därför att det kan göra illa vid magen så att du får problem under loppet. Tänk på att de 78,5 kilometerna i Alperna motsvarar ungefär 95 kilometer på flacka asfaltsvägar! Swiss Alpine Marathon är en formidabel fysisk utmaning. Jag upphör aldrig att förvånas över att så få löpare bryter, trots alla strapatserna. Men rent psykiskt är loppet faktiskt ganska lätt att genomföra om man disponerar krafterna riktigt. |
| < Föregående | Nästa > |
|---|
